en årskrönika

– Då har vi allt, jag ska bara köpa ägg sen. Jag köper skalade och fädigskivade, det blir perfekt!

Jag vänder mig om för att titta på dem som står bakom mig i kön. Vem fan köper färdigskalade ägg tänker jag. Måste erkänna att jag blir lite nyfiken, var köper man dem ens? Medan jag langar upp mina varor på bandet studerar jag kvinnorna och tjuvlyssnar på deras samtal. Lite i taget såklart, jag glor inte. Det är sånt jag gör, fantiserar ihop en historia. Hur känner de varandra? De kanske jobbar ihop, en är lite äldre och den yngre ser lite ut som en kopia av den äldre. Ser hon upp till henne eller kanske hon tycker att hon är bättre, eller så gillar de varandra på riktigt. Så kan det fortsätta hur länge som helst. Eller egentligen tar det inte så lång tid, jag är ganska snabbtänkt. Deras tjatter försvinner hur som helst i takt med ljudet av klapprande klackar och överdrivna rörelser när de pratar med varandra utan att lyssna. En kan ju säga att jag är ganska cynisk, eller ärlig. Jag är ok med båda.

Vet du vad jag också är, en pratkvarn. Jag pratar gärna och mycket med folk, på bussen, i affären eller på fiket. Jag blir ofta sen pga detta men det är för att jag har något att säga, tycka och för att jag gillar att lyssna på hur andra tänker. Då lär jag mig. Men det var inte detta jag skulle berätta om nu.

Året som gick. Det gick i en rasande fart och nu när jag stannar upp vet jag inte om jag hann med. Det började med att jag var med och startade Her Way, insåg att det blev för mycket med allt annat samtidigt och hoppade av. Pappa kämpade med sviterna av sin olycka och det gjorde vi med. Mormor dog, hur summerar man en livstid egentligen? Examensarbetet lämnades in med bravur, klapp på axeln osv. Vi tog examen och firade livet i ett bubbligt lyckorus. Världens bästa sommar kom och gav oss minnen för livet och jag har sällan njutit så av en ledighet. Resorna avlöste varandra Oslo, Amsterdam, Belgien, Frankrike, Danmark, New York och Krakow. Plus allt annat kul under Malmös himmel. Nytt jobb. Tillbaka till verkligheten och en tuff höst som tog mer än den gav på många plan, visade det sig.

Men då har jag också lärt mig den fantastiska konsten att skita i vilket. Att ångra sig suger men ibland tar man fel väg. Då tar man en ny eller så tar man en u-sväng. Man säger högt och tydligt till sig själv eller en vän, jag gjorde fel och jag ångrar mig. Sen släpper man det och då börjar det roliga igen, att helt plötsligt få en idé kl 05.00 och drömma vidare på den. Friheten att kanske ha kommit på vad man vill göra just nu.

Jag ger inga nyårslöften men jag har drömmar och jag gillar denna tiden på året när man summerar och adderar till sin utopi. Det gör inget om inte ens hälften slår in. De är hur som helst vardagens krydda.

Gott nytt år och må alla dina drömmar slå in.

Leave a Reply

Your email address will not be published.